KLICKA DIG TILL YOUTUBE HÄR

Bilden

visar en av mina favoriter i branschen: Steven Sackur - BBC

Han programleder HARD TALK och är en klar förebild. Ställer raka frågor utan att i ton, mimik eller kroppsspråk tala om för mig vad jag ska tycka.

Jag vill vara blank

Påläst, samlad - väl förberedd. Det är självklart. Sedan kommer inspelningen. Jag måste vara helt klar över vem jag är. Vilka jag representerar. För närvarande är det sollentunaborna. Min uppgift som lokalt verksam filmare och journalist är att ställa publikens frågor till makthavarna. Att berätta historier som intresserar och helst stimulerar till engagemang och kanske rent av en eller annan åtgärd. Min personlighet ska vara 'blank'.

Jag studerar

Jag blir aldrig fullärd. Min intervjupersonlighet står ständigt under min kritiskt granskande blick. Jag skall ge publiken information som gör det möjligt för den som tittar och lyssnar att ta ställning. I inslagen är intervjupersonerna huvudpersoner och jag 'hjälpare' - 'underlättare'. Lots, kanske?

Det viktiga

är att publiken inte genom min intervjupersonlighet puffas åt det ena eller andra hållet. Har ni sett (och hört) Janne Josefson i Uppdrag Granskning? Men, han är långt ifrån ensam. Janne och hans kollegor låter mig inte för ett ögonblick tveka om var han eller hon står i den sakfråga som diskuteras. Nyss tittade jag på ett soff-avsnitt av SVT:s morgonprogram. Det handlade om det fantastiska rånet av värdedepoten i Västberga i Stockholm. Närvarande var justitieminister Beatrice Ask och Rikspolischefen Bengt Svensson samt landshövding Anders Björk från Uppsala. En av mina klara favoriter bland SVT:s rutinerade journalister, Lotta Bouvin-Sundberg skötte utfrågandet.

Frågorna

till polisen och justieminstern var i huvudsak relevanta. Men, varför den arroganta tonen i rösten? Varför kommunicera till mig i soffhörnan vad jag ska tycka - innan jag ens hört svaret? Är inte journalistens/programvärdens uppgift att jag ska tänka själv? Den som inte är medveten om journalistpersonlighetens betydelse, färgas av journalistens ton vare sig den kommunicerar kritik, avståndstagande, avsmak eller underdånighet, beundran eller smicker.

Det senare

- en programvärdpersonlighet som talar om för mig att jag ska vara glad och tacksam för att jag får sitta i min soffa och ta emot allt det han ger mig - har vi i lokal-tvprogrammet StudioSollentuna. Moderatpolitikern och programledaren Thomas Ardenfors slösar med superlativer över allt som erbjuds i programmet. Inte efteråt utan innan inslagen visas. Jag har samma invändning här som när tonen är nedsättande som i exemplen ovan. Jag vill få möjlighet att själv avgöra om jag gillar eller inte gillar det som visas.

Min tes

är att förändringen av rollfigurerna som ställer frågor eller presenterar inslag i tv tränger sig på mig av ovidkommande skäl. För sin överlevnad tror de att de måste bli personligheter. Det värsta är att de möjligen har rätt. De som lyckas "profilera sig" får egna tv-program som bär deras namn. För mig ligger det så långt borta från idealet för journastik och programledarskap som man kan komma.

Ungdomarnas höst

Jag förbereder mig för kvällens stora evenemant i Sollentuna. Invigningen av NYA GALAXEN. Eldsjälar må stånga sina pannor blodiga mot detaljplanerare och politiker men förr eller senare kommer det fram nya idéer som kan ge nya möjligheter.

Nu öppnar inom ett spann på några månader NYA GALAXEN i Häggvik. I gamla Tunbergsskolan. Något senare i höst är det dags för Satelliten - Ungdomens hus - att slå upp portarna i Sollentuna Centrum. Med bättre kommunikationer - närhet till järnväg och bussar - får NYA GALAXEN bättre förutättningar att locka publik. Med SATELLITEN och NYA GALAXEN finns alternativ för olika aktiviteter. Det blir förstås också en viss konkurrens och det leder till bättre kvalitet till lägre pris.

Så hösten börjar bra för ungdomarna i Sollentuna. Jag vill utbrista i gratulationer till båda de nya anläggningarna för positiv ungdomsverksamhet. Det blir spännande att följa utvecklingen.

Bosse W

lokal-tv i Sollentuna

Svårt bli överraskad

I veckans nummer av Mitt I Sollentuna citeras kommunstyrelsens ordförande, Torbjörn Rosdahl (m). Han förklarar varför kommunen (kommunledningen) inte tycker det finns anledning att satsa pengar på lokal-tv i fortsättningen. Så här säger kommunalrådet:

- Vi ska informera via andra kanaler istället, främst webbtv. Det är inte motiverat att fortsätta när tittarundersökningen visar att endast 16% av de som har kanalen tittar.

Här kan SVT, TV4, BBC och andra tv-bolag lära sig något av vårt kommunalråd. Det är ju fantastiska summor de kan spara genom att gå över till ren webb-sändning. Nu har de ju tillgång till andra siffror - precis som jag (se bilden). SVT når genom sina tv-kanaler varje dag ungefär vad SVT-webben samlar ihop på en vecka. Kanske har någon också lagt märke till att SVT och alla andra marknadsför sina webbsidor i nästan varje programskarv. Jag kanske inte ska hävda särskild kunskap i ärendet, men nog VERKAR det som om tv är just startraketen för kanalernas webbaktiviteter.

16% tittar säger Torbjörn Rosdahl

Ja, det är ju bättre än de 3% man tidigare har sagt sig nå. Av outgrundlig anledning hade utredningsföretaget Stelacon i slutrapporten räknat in de hushåll som INTE har kanalen. Då blir ju procentsatsen utspädd .

Plågad av sömnlöshet

Tänk, när jag lägger mig i sängen och ska sova, kastar sig en konstig tanke över mig. Ett problem, kan man kanske säga. Det liksom borrar sig in i skallen och retas. Och det tycker att ett svar är på sin plats. Frågan som slår klorna i mig är:

- Hur ska jag få ihop det? Moderate kommunalrådet säger att lokal-tv det kan man inte ödsla pengar på för att det nästan inte är någon som tittar. I nästa ögonblick är han uppenbarligen med på att nya moderaterna i Sollentuna fortsätter sina tv-sändningar. I samma kanal. Det känns inte riktigt logiskt.

Bosse W

Acceleration

Att fotografera.

Jag se bilder överallt. Som den här: I den snart färdiga, nya centrumgallerian speglar sig Turebergshuset. Det vrider sig och verkar helst vilja slippa den avslöjande spegeln. Överallt. bilder.

Och filmer, förstås. Berättelser. Jag accelererar försiktigt ut ur någon sorts rehabilitering efter några månaders lågvarvigt funderande. Det är klart att jag frågar mig vad jag håller på med. I åtta år har jag försökt utveckla och producera lokal-tv i Sollentuna. Envist har jag drivit min linje och lika envist har ett växande motstånd gjort jobbet tidvis rätt jobbigt.

Jag tror min redaktion har gjort något rätt bra i Sollentuna. Jag vet att jag har trampat på gamla, ömma tår och stått kvar. Det går inte att förhandla med intuitionen, sa för övrigt Ingmar Bergman. Men, det blir tufft för omgivningen. Huvudsaken är att jag när det blir dags att göra något annat, kan se tillbaka känna stolthet över det som gjordes. Där är jag ganska lugn.

Helt utan finansiering och med kostnader för avvecklande av mitt företag och min verksamhet i nuvarande form är det förstås kärva, ekonomiska tider. Men, jag är billig i drift och kan i varje fall en stund klara mig och verksamheten på min pension. Nu har jag kört igång youtube.com/tvsollentuna på allvar och laddar med det bästa av det vi gjort genom åren. Nytt kommer i ökande omfattning. I varje fall något reportage varje vecka. Klicka in på kanalen och tryck på RSS-knappen så får du ett meddelande när något hänt här.

Vi ses på www.youtube.com/tvsollentuna